men vi har några frågor det pratas om, säger polisen, liksom mannens motiv att ta sitt liv.Bombgrupp desarmerade en 2,5 kilos bomb i en bil i Pyhäjärvi i Norra Österbotten på natten mot söndagen.
Det skriver HBL.
Vi har byggt alla kulisser för vinterscenerna, säger Renny Harlin till FNB för den såpoperan (film om Mannerheim har skjutits upp på grund av pengabris).
Jösses, men livet är inte kullisen. Död bommannen i Norra Österbotten spelar ingen roll.
Med tanka på Mannerheims liv och historia utan myten så kan det bli en mycket intressant film.
Se bakgrunden till boken i början av sjuttiotalet framträdde i Finland en viss Vilho Tahvanainen, 1913 - 1992, som i en bok påstod att han under åren 1932 till 1950 varit en hemlig kurir åt marskalk Mannerheim och på uppdrag av honom stått i kontakt med likadana hemliga budbärare från Sovjet (vilka opererade med Stalins goda minne).
Det verkar också besynnerligt att Mannerheim.
Det är klart att Mannerheim använde Tahvanainen för diverse hemliga uppdrag. Han kände till det, passivt skulle ha åsett planerna på att Norge och Sverige.
Han var en `klipsk yngling som lärde sig saker fort` ock då kom ett meddelande från högre ort `Går ej för sig, han behövs för andra uppdrag´.
Mannerheim var mannen, som Stalin lär ha litat på mer än på någon annan av sina markalkar. Marski tillhörde ju den inre kretsen och sågs ofta tillsammans med Stalin. Lite problemet.
Som av Tahvanen stämmer ganska dåligt med hur Wilhelm Assarsson, Ambassaden i Moskva beskriver hur britterna behandlas av ryssarna från hösten 39 fram till barbarossa, och ganska det inte tjänstgöra med hur Sovjet levererade mycket som Nazi Tyskarna behövde för krigföringen väster ut mot Frankrike och Storbritannien se handelsavtalet.
Man har citerat ett brev som Mannerheim skickade från Schweiz den 18.2.1949 till sin gamla vän, diplomaten G.A. Gripenberg. Detta brev lär ju också Jägerskiöld ha citerat. I korthet, brevet säger Mannerheim att han på grund av Finlands relationer till öst och väst inte alls kan berätta vilka uppgifter legat bakom många av hans beslut.
Marski avslutar brevet med att säga `Jag försår dock att så måste ske´.
Om privatpersonen Mannerheim har man inte skrivit lika mycket som om hans politiska och militära gärningar.
Tahvanainen själv berättade att han avstyrde två av tidigare finska rödgardister iscensatta väpnade upprorsförsök.
Historien om den 19-åriga skogsarbetaren som finns med i bakgrunden då Mannerheim och den högsta statsledningen fattar beslut i Finlands ödesfrågor tror inte man på.
Professor Henrik Meinander har sagt:
Det är mycket möjligt att Vilho Tahvanainen har fungerat som hemlig agent, utfört uppdrag åt Mannerheim och hållit radiokontakt med personer i Sovjet. Problemet är att hans uppgifter om brevväxlingen mellan Stalin och Mannerheim inte finns i någon annan källa.Har bruksanvisningen funnits?
Innehållet i telegrammen kan till och med motsvara det han beskriver i sin bok. Men då ska man minnas att rykten och falska uppgifter fanns överallt och spreds avsiktligt för att desinformera.
Underrättelsetjänsternas viktigaste uppgift var att sålla bort all desinformation från de få uppgifter som var sanna, och så är det väl än i dag.
i dag?
Tahvanainen göra om sin bravad och nu fick han tag på en mapp som under namnet S-32, efter Suvilahti där Tahvanainen tog den och årtalet 1932. Efter dessa incidenter blev president Svinhufvud intresserad av Tahvanainen och övertalade Mannerheim att träffa honom. Tahvanainen fick nu uppdraget som hemlig kurir åt Mannerheim, ett uppdrag som slutade först 1950 då Mannerheim, hans adjutant major Lindeman och Tahvanainen i Mannerheims hem brände en del av dokumenten i denna doldet mapp.
Entlig Yle Nyheters mappen, hemliga pärm S-32 från åren 1932-1949, kom tillbaka från Sverige at år 2001.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar